Min reflektion - Jessica Blomquist

Storyline som metod

Storyline som metod för lärande i förskola och skola är för mig en helt ny metod som jag aldrig tidigare hört talas om. Arbetsgången i storyline är tvärtemot den traditionella i skolan och innebär att man först praktiskt får testa, sedan reflektera över det man gjort följt av att de teorier som finns presenteras (Storyline, u.å.). Att vända på arbetsgången så som en storyline gör ser jag som mycket positivt då den spännande praktiska delen kommer först vilket öppnar upp för barnens egna tankar, idéer, fantasi och kreativitet. Dessa prövas sedan mot den teori som faktiskt finns och barnens hypoteser blir i detta skede viktiga och teorin fastnar lättare då barnen själva är ivriga till att ta reda på hur det verkligen är i förhållande till sina tankar och hypoteser (Håll sverige rent). I den traditionella arbetsgången där pedagogen först förklarar teorin och barnen får veta ”hur det är” följt av att få testa praktiskt tror jag att många barns fantasi och kreativitet begränsas av att det finns ett ”rätt sätt”. Varför försöka med något nytt när jag redan fått höra hur det är?

Storyline är för mig ett lek- och fantasifullt sätt att arbeta på vilket jag tror ger mer åt både barn och pedagoger. Björklund (2014) beskriver vikten av att inte bara tilldelas information om hur något är utan att det är mer givande att vara delaktig och aktiv i kunskapssökandet. Detta anser jag att barnen är i arbetet med storyline där utgångspunkten är barnens förkunskaper och barnens tankar och fantasi är det man är ute efter genom de öppna nyckelfrågor som presenteras vid varje tillfälle. En storyline är en berättelse som vi gör tillsammans vilket jag även tror kan stärka barnens självkänsla då de ser att deras tankar och idéer är meningsfulla och tas på allvar.

Mitt eget lärande

Att få lära sig nya metoder för hur man praktiskt kan arbeta i förskolan ser jag som mycket positivt och storyline är absolut ett arbetssätt som jag tror är givande och spännande både för barn och vuxna då vi skapar berättelsen tillsammans. Det är också spännande och utmanande att vi som pedagoger måste släppa lite på kontrollen för att barnens tankar och idéer ska få utrymme i berättelsen. Det som jag anser var  svårast i detta arbete är att storylinen är såpass praktisk och ska följa och bygga på barnens förkunskaper och tankar. Detta är en svår del att få in i arbetet utan en barngrupp! Så att släppa kontrollen och låta barnen leda gör vi bara på låtsas så i vår storyline blir hela berättelsen så som vi i gruppen hade tänkt och planerat från början. Jag kan tänka mig att en storyline i verkligheten kräver mer planering och mycket dokumentation under berättelsens gång då barnens tankar ska vävas ihop med den röda tråd som ska finnas i berättelsen.

Efter denna uppgift har vi fått kunskaperna om vad en storyline är och hur man praktiskt kan skapa en, nu väntar jag med spänning på att få testa detta arbetssätt med en riktig barngrupp!

Referenser

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Håll sverige rent. (2008). Mofflor och människor. Hämtad 2016-01-10 från: http://media.storyline.se/2012/08/mofflor-och-m%C3%A4nniskor.pdf

Storyline (u.å.) Hämtad 2016-01-10, från: http://storyline.se/